Buy or Die
Vilket säkert är mycket uppskattat. *host*
Hur som haver, vil jag bara påpeka att det här inte är värsta politiska bloggen. Jag är bara en tjej som bloggar om mitt ganska så intetsägande liv. Sen råkar jag också ha gansla mycket åsikter om saker och ting och nu när jag väl började skriva så blev det ganska långt och nästan som en krönika om djupa saker som meningen med livet.
Whatever, here it goes:
När jag en regning morgon för några dar sen satt och väntade på bussen kom jag att tänka på en del saker. Den första och kanske mest viktiga tanken var "Hur ska vi rädda vår planet från all miljöförstöring?" Utan något vidare resultat släppte jag det problemet för att sedan komma in på andra banor... "Släckte jag verkligen badrumslampan innan jag i min hast smällde igen ytterdörren?"
Den tredje, och sista tanken innan bussen kom uppenbarade sig då mitt paraply alias durkslag bröt sitt löfte om att hålla mig torr. Sydliga vindar i kombination med stora, tunga näst intill hagelliknande regndroppar ledde till att det bräckliga paraplyet rakt av inte pallade trycket och den väl så fruktade morgonduschen blev ett faktum. Det lilla förtroende jag hade kvar för mitt svartprickiga paraply var som bortblåst. Bokstavligen. Nu måste jag helt enkelt införskaffa ett nytt paraply. Jag ska ha det bästa, dyraste och mest glamorösa paraplyet som någonsin skapats. För då blir jag ju riktigt lycklig. Eller?
Materiell framgång, som det så fint kallas verkar bli allt mer betydelsefullt för många människor. Jag tror inte att jag är ensam om vid vissa tillfällen uppleva en vag känsla av missnöje över ens egen tillvaro. Alla andra har råd med dyrare kläder, åker på mer spännande resor, har flodigare hus, lyckligare familjeliv, senaste mobiltelefonen, "flashigare" bil, bättre betyg och rent allmänt lever ett lyckligare liv.
Idag konsumerar vi som aldrig förr, vilket den ekonomiska tillväxten för landet hyllar med jubel. "Konsumera mera, då blir du lycklig, då får du ett gott liv" viskar den i allas våra öron om natten då vi oroligt försöker somna men oftast misslyckas. Det kostar ju pengar att konsumera och har vi inte pengar så skäms vi. Har vi pengar så konsumerar vi i mängder för att visa omvärlden att vi minsann lever ett gott och lyckligt liv.
Men vem är det vi egentligen försöker lura i jakten på och det goda livet? Ingen annan än oss själva skulle jag svara på den frågan. Tänk vilken stress alla dessa krav medför. Har man inte råd med det senaste får man vandra runt som ett stort misslyckande.
För att inte tala om kvalitén på saker och ting nuförtiden. Allt går ständigt sönder. Med tanke på teknikens utveckling kan det väl ändå inte vara så svårt att tillverka en dator som inte kraschar efter cirka 3 sekunders användning och hur besvärligt kan det vara att producera paraplyer som inte sviker? Jag börjar misstänka att det här inte handlar om någon svårighetsgrad i att producera utan om något mycket mer omfattande...
Det måste helt enkelt ha funnits någon liten listig gubbstrutt som på 1930-talet kom på hela idén med materiell framgång. Jag kan verkligen se honom framför mig då han sitter där på en sten och smider sina planer om att göra så att människan i framtiden ska begära vad hon inte behöver i jakten på det goda livet. Några årtionden senare kom någon annan smartskalle på att om vi tillverkar produkter med sämre kvalité kommer folk bli tvungna att ständigt förse sig med nya saker.
Nu tänker jag göra något så vågat som att förkasta hela iden om att materiell framgång skulle göra en lycklig. Jag strida mot samhällets normer. Jag ska bli ett levande exempel på att livskvalitet är något man skapar själv och inte köper sig till. Jag ska hitta balans i tillvaron och skaffa mig ett gott förhållningssätt till livet. Jag ska leva i nuet och jag ska bekämpa miljöförstöringen.
Men först ska jag köpa mig, det bästa, dyraste och mest glamorösa paraplyet som någonsin skapats.
